Du blir inte nerkräkt, nerbajsad eller nerkissad.

Du slipper torka mat från väggarna och bli väckt 06:00 av att någon kör en nappflaska
i örat på dig.

Du slipper besväret att noga kolla vad som eventuellt kan ligga i skorna innan du tar
på dem. I förrgår hittade jag, alldeles för sent, en halväten kokt morot i höger sko och
hade då att välja på att komma för sent eller gå runt resten av dan med morotsmos
sipprande mellan tårna.

Saker och ting ligger där du lagt dem och du slipper fundera på om nycklarna som
nyss låg på bordet nu kan tänkas ligga i tvättkorgen, i någon kökslåda eller i hinken
med begagnade blöjor.

Du kan tala i telefon utan att någon får för sig att sladden till luren i själva verket är en
lian i Tarzans djungel, varpå luren lämnar ditt öra och far iväg in i närmaste vägg.

Ingen får för sig att mata den lilla japanen i din video med ostmackor eller popcorn.

Du kan gå och handla utan att någon i ditt sällskap river ner tomater från
grönsaksdisken och fyller sin barnvagn med buljongtärningar som du sen glömmer att
betala eftersom du inte visste att de fanns där.

Du kan gå på kundmöten och plocka upp agendan ur väskan utan att det trillar ut
nappar och haklappar på bordet.

Du får din post samma dag som brevbäraren stoppat in den genom din dörr och inte
den dagen du städar och tittar bakom skostället i hallen.

Du behöver inte övertyga någon om att morgontidningen ska man läsa, helst i ett
stycke, och inte äta.

Du slipper krafsa i bajsfyllda blöjor med en gaffel för att se om vaxkritan,
femtioöringen eller den lilla muttern som fattades efter det att du lagat dammsugaren
återvänt till verkligheten igen.

Du kan äta middag och se på teve utan att det ackompanjeras av en liten
enmansorkester på kastrullock, soppslev, rivjärn och tom potta.

Du kan ha ett sexliv som för det mesta inte inleds med de förföriska fraserna ”tror du
vi hinner” eller ”sover hon”.

Du kan läsa en bok utan att sakna sidan 78 eller hitta en teckning med kulspetspenna
av en trolig kanin eller möjlig katt på sidan 83.